Många interna och externa projektgranskningar pekar på en tydlig obalans mellan projektledarens kompetens och projektets risknivå. Det kan handla om att en projektledare saknar tillräcklig erfarenhet för att leda ett högriskprojekt, eller omvänt att en mycket erfaren projektledare ansvarar för ett lågriskprojekt med enkla arbetsuppgifter – vilket innebär ett potentiellt slöseri med värdefulla resurser. I båda fallen utsätter organisationen sig för en affärsrisk som relativt enkelt kan hanteras och reduceras.
Det första steget i att minska denna risk är att få en tydlig förståelse för kompetens och kapabilitet hos organisationens projektprofessionella. Det finns flera etablerade ramverk som stödjer detta genom att tillhandahålla gemensamma standarder och jämförelsepunkter. I Storbritannien är de mest använda ramverken:
- APM Competency Framework, vars tredje utgåva nyligen publicerats av Association of Project Management
- Praxis, ett öppet och sakkunniggranskat ramverk
- Project Delivery Capability Framework (PDCF), som används inom den brittiska regeringen för att definiera kompetensstandarder för projektprofessionella
Dessa ramverk fokuserar på både tekniska och beteendemässiga kompetenser och bedöms utifrån skalor som tar hänsyn till projektens komplexitet. Detta möjliggör benchmarking av befintliga färdigheter inom organisationen. Ofta bekräftar analysen sådant som redan är känt – exempelvis vilka kompetensområden som är svagare – men det stora värdet ligger i att skapa en tydlig baslinje. Med denna som utgångspunkt kan organisationen rikta utvecklingsinsatser, mentorskap och tillväxtmöjligheter mer effektivt. När data dessutom modereras och analyseras på organisationsnivå skapas ett tydligt affärsunderlag för investeringar i kompetensutveckling och uppföljning av avkastning.
Nästa steg är att kombinera denna kompetensinsikt med en strukturerad och stegindelad leveransprocess. På så sätt säkerställs att projektledarens kapabilitet matchas mot projektets risknivå redan vid tillsättning. Denna spårbara och granskningsbara process minskar affärsrisken och ökar sannolikheten för ett framgångsrikt projektutfall.
Detta är dock inte ett helt statiskt tillvägagångssätt. En viss grad av praktisk flexibilitet krävs, exempelvis när det endast finns en tillgänglig projektledare trots en kompetensmatchning som inte är optimal. I sådana fall kan kompletterande åtgärder dokumenteras, såsom: ”Mentor har tillsatts under hela projektets genomförande.”
Ett ytterligare steg kan vara att införa en Licence to Manage (även kallad Licence to Practise eller ackreditering). Denna bygger vidare på projektledarens kompetensbedömning och kompletteras med information om exempelvis erfarenhet, formell utbildning, medlemskap, CV, tidigare projektkomplexitet och status för kontinuerlig professionell utveckling (CPD). En Licence to Manage är vanligtvis tidsbegränsad – tidiga karriärprojektledare förnyar oftare, exempelvis vart 1–3 år, medan mer erfarna projektledare kan förnya vart 5–10 år eller i vissa fall inte alls, då de betraktas som experter inom organisationen eller professionen.
Oavsett om ni är en liten eller stor organisation kommer ni att dra nytta av att förstå individuell kapabilitet och bedöma denna i relation till projektrisk. Comaea erbjuder lösningar för organisationer i alla storlekar – från ett fåtal projektledare till över 10 000 användare. Eftersom Comaea är molnbaserat är systemet enkelt att implementera och administrera. Kontakta oss gärna för en demonstration.
BIO
Tony Martin har över 20 års erfarenhet av att utveckla bedömnings- och kompetensutvecklingsprogram globalt. Han har arbetat med internationella organisationer, professionella branschorgan och regeringar, samt talat vid ett stort antal konferenser, seminarier och rundabordssamtal om utformning, utveckling och analys av kompetensutvecklingsinitiativ.
För mer information om hur Comaea kan hjälpa er, vänligen kontakta
tony.martin@comaea.com
